Några ögonblicksbilder från tillkomsten av Evensås 1:114
Den första byggnaden på tomten! Här lagades det mat, det åts, det dracks, det umgicks, det diskades, det vilades, det sovs, det snarkades, ibland med familjemedlemmarna prydligt uppradade bredvid varandra med huvudena mot havet under nattvilan. Utan både elektricitet och rinnande vatten, och i väntan på att det ’stora’ huset skulle bli klart. Precis som i Vilhelm Moberg’s roman Invandrarna.
Året är nog 1961 (snarare än1861!)
Mor Karin har dukat upp. För vilken gång i ordningen? Lena och Agneta avnjuter efterrätten, denna gång bestående av varsitt äpple.
Maten lagades på ett s.k. Primus-kök, där en låga åstadkoms genom att fotogen pumpades genom ett munstycke och antändes.
Här blandas det cement till grunden! Lennart vevar cementblandaren och Leif håller i. Ulf bankar med en gummiklubba så att ingen betong blir kvar och stelnar, medan Far Torsten fyller en hink. Platsen är på berghällen nedanför framsidan av vad som senare blev tillbyggnaden. I bakgrunden ett av ett flertal virkesupplag.
Leif och Far Torsten i färd med någonting. De första takstolarna
tycks redan vara ihopsnickrade. Den numera (åtminstone fram till tidigt 2019) så praktfulla dungen nere vid vägen är här bara ett embryo.
Grunden är lagd, golvbjälkarna fastspikade, och en ensam takstol ligger och väntar. Dags för en liten rast i hörnan. Här ser vi åtminstone fem virkesupplag. Det fanns nog ett par till. Observera den sparsamma växtligheten ner mot vägen.
Far Torsten står i den tidiga sol-nedgången på den fasta grunden,
vinkande till betraktaren med en vinkelhake i handen. Stenen till grunden kom från de sprängnings-arbeten som föregick husbygget. Sprängstenarna låg utspridda över ett ganska stort område, och dessa fick bäras tillbaks. En del hamnade i kärret och bildade ett fast underlag på vägen upp till huset. Dessförinnan hade vi även sprängt för att göra den större väst-öst-gående vägen längre ner framkomlig för bil och virkestransporter.
Ännu så länge mer sten än hus. Men det kommer.
Så ja, nu har resningen av stommen kommit en bit på väg. Lena, Agneta och Far Torsten står på platsen där vi idag har flaggstången.
Även Mor Karin har sällat sig till skaran. Notera de nästan fria vidderna jämfört med idag. Här ser man t.ex. Gullmarsfjorden utan skymmande träd från denna plats.
Alla ytterväggarna är nu resta, och den första takstolen på plats.
Far Torsten vinkar glatt.
Leif och Ulf sitter på taket och fäster takpapp. Längst ner i bilden ser vi ryggtavlan på Lennart.
Nu är även stockpanelen snart uppsatt, och målning med Cuprinol pågår för fullt. Den första målningen av många. I dörröppningen står Agneta iklädd regnkappa, medan Far Torsten tittar på när Lennart målar utifrån och Ulf inifrån.
Lennart 'Cuprinolar' klart på östsidan, stående på en ranglig träställning.
Så där ja, då var det väl nästan klart! Fast det saknas förstås tegelpannor och skorsten på taket. Men det kom senare, sannolikt 1962.
Vid denna tidpunkt var alla nöjda, och det gick c:a 20 år innan en utbyggnad började diskuteras. När det stod klart att borrningen efter vatten hade varit framgångsrik, tog planerna fart på riktigt. Resultatet av många, väldigt många, timmars arbete och engagemang, som på allvar startade 1984, kan ses i de följande bilderna. De jämförande bilderna togs sommaren 2003, alltså drygt 40 år efter den första bilden i detta collage.
Så småningom tröttnade vi på den mörka färgen, och år 2014 målade vi om hela huset till dess nuvarande färg.
Sammanställt av Ulf Lindefelt juni 2019